hoppas jag.. vi längtar efter henne   (iallafall barnen o jag)

Tanken var att hon skulle få förgylla livet för sin gamla uppfödare och hennes familj. Men hon trivdes inte och de orkde inte med henne. Så nu hoppas jag att hon kan komma hem i dag.. världens bästa Ingrid. Barnen har verkligen längtat och Herman tycke att det var konstigt att hon skulle bo hos en annan familj, när det var hon som var lydigast och snällast av våra hundar  

Igår fick jag höra något som först gjorde mig väldigt arg, men nu känner jag mig mest bedrövad... Igår kändes det lite jobbgt att åka till Umeå för att hämta hem Lillan. Vi fick ju åka till Piteå på en akutsjukresa och hela dagen gick åt.. därför bad vi om lite hjälp.. men vad får vi för svar..

- vore det inte bäst att åka till veterinären och ge henne (Ingrid) en spruta.. Hur tänker man då??? Eller tänker man överhuvudtaget??? Ja, alltså jag förstår inte hur man kan komma med ett sådant förslag.. Ingrid är ingen problemhund, hon skulle få bo hos en annan familj dels för att få det lite lugnare och bli lite mer ompysslad, men också för att de ville ha henne.

Är lösningen en spruta?? Kan ju vara det för en del.. att ge hunden en spruta när man känner att man inte har tid med hunden.. Men i min värld finns inte det resonemanget. Hunden är en familjemedlem, som ska leva tillsammans med sin familj i minst 10 år. Men ibland i livet kanske det "kör ihop sig", som det gjorde lite här. Jag skulle plugga o jobba samtidigt, igen hjälp utifrån.. tänkte då att Ingrid kude prova att bo på annan ort.. men att ge hunden en spruta för att man inte har tid, eller att hunden inte är en bara jakthund osv borde vara förbjudet.. Och förresten hur ser veterinären ut som ger en frisk hund i sina bästa år en avlivningsspruta..

Älskade, älskade Ingrid, hoppas vi får många år tillsammans