Oj, vad tiden går fort. Småttingarna är redan tre veckor. Nu känns det som om jag vill börja slappna av o tro att de fyra kommer att klara sig. De fick ju en lite tuffare start. Mamma Mona kom ju inte riktigt igång med mjölken på en gång o att stödmata sin första kull var inte lätt..   vi var så oroliga, men mjölken kom ju till sist o nu kan vi nog andas ut. Mona putsar o pysslar om dem och är väldigt duktig och tålmodig. Vi är så glada för de fyra, fina. Jag sitter vid kattlådan så ofta jag kan, kan ju också säga att det har inte blivit så mycket julpyntat här i år  

Kattungarna är ju så söta nu, när de öppnat ögonen. Nu försöker de ju också ställa sig på benen med varierande resultat. Det är lite vingligt, men tänkt så otroligt mycket de utvecklas på sån kort tid. Helt fantastiskt!!

Här kommer i allafall några bilder på 3-veckorsmonstren

 älskar ryggtavlorna på Tony o Nami     

det var allt för i kväll  

att jag skulle skaffa en blogg. Jag är ju inte bloggartypen direkt..

hur nu den är  

men nu händer det så mycket här runt omkring så jag kände nästan ett behov av att få skriva lite. Skriver mest för min egen del o kommer att skriva om allt som händer här, alltså inte bara om katterna  

men det är klart att det blir mycket om kattungarna nu, det kommer jag inte ifrån..

kan fortfarande nästan inte tro att det är sant.. att min älskade Mona blivit mamma till den finaste bengalkullen ever  

ja, mer om småprickisarna kommer naturligtvis.. men inte nu

bidrar istället med ett kort på två av mina godingar